Nu är vi där. December.
Månaden som den jävla slumpen sett till att jag två år i rad nu fasat för. Jag kommer sluta som nån jävla julhatande-Grinch. Bitter och ensam i min jävla pyjamas när alla andra firar jul. Tur att jag åtminstone har en snygg pyjamas.
Månaden som skulle innebära förväntningar, fina julkort på vår dotter ovanpå en fårfäll iförd tomteluva som skulle skickas till släkt och vänner som skulle göra förtjusande utrop hur putinuttigt söt hon är.
Månaden där alla lyckliga föräldrar får saligt gå omkring i julpyntade leksaksaffärer och köpa julklappar samtidigt som dom slentrianmässigt beklagar sig lite över julstressen - jag kommer köpa gravljus till vårt barn på den lokala mataffären. Ett glamoröst inplastat storpack. Rätt ner i den röda smutsiga kundkorgen. Kanske slår jag till på en ny stormtändare också för blåsiga och kalla kvällar på kyrkogården. Nej tack, jag behöver inte ha den inslagen.
Månaden där alla föräldrar lägger en slant på en fin klädsel till sina barn. Får gå på barnavdelningen och klämma på röda plyschklänningar och vita kabelstickade strumbyxor för att sedan på julafton få allas blickar och ett evigt surr om hur ofantligt söt dom är. Jag kommer inte besöka någon barnavdelning, jag loggar in på min dator och skänker en slant till spädbarnsfonden.
Överallt florerar det just idag bilder på sociala medier som instagram och Facebook på vackra tända ljus och lussebullar denna första advent. Frukost som avnjuts vid ett idylliskt köksbord med en röd duk och första ljuset i adventsstaken tänd. För dem har förväntningarna precis börjat.
Mina förväntningar tog slut den 10 september. Jag tänder inget adventsljus, julpyntar eller äter lussebullar till adventsfrukost på ett idylliskt köksbord.
Men jag bjuder på en bild på vårt "första advents-köksbord" iallafall.
Jag sitter med räkningarna och funderar hur denna månad ska gå ihop, då långtidssjukskrivningar inte ger oss speciellt mycket att hurra över ekonomiskt.
God jävla jul!
Varm kram till Dig <3
SvaraRadera