Tillfälle att andas för en stund.

Jag känner igen det så väl. Min hyperaktiva fas efter en kris. Först, när sorgen är som starkast - tappar jag intresse för allt jag någonsin tyckt vart roligt tidigare, dvs även att pyssla.

Sen - när det gått ett tag så pysslar jag för att överleva. Hela tiden.

Som en hyperaktiv Ernst kirsteiger på duracellbatterier hetsar jag från projekt till projekt. Allt för att slippa tystnaden, tankarna. 

Jag tror den här fasen är till för att få mig att andas en stund, hoppa ur verkligheten och hämta kraft inför nästa dykning. För att orka. En kreativ försvarsmekanism. 

Hittade ett gäng konservburkar på jobbet igår som skulle kastas, och är man en nörd av återbruk som jag så liksom står man plötsligt där med alla konservburkar i handen och går hem. 

Konservburkarna la jag sedan i varmt vattenvård så att etiketterna och limrester skulle försvinna.

Sen spraymålade jag dom (i en flyttkartong ute på balkongen - stå utomhus för det luktar illa och bränner nog hjärnceller så det är tillräckligt) med en sprayfärg som jag köper på panduro för strax under hundringen.

Medan sprayfärgen torkar klipper jag till eventuella mönsterpapper att klä in dom i, målar egna mönster och självklart tar jag fram washitejp som har många användningsområden. Idag får tejpen agera vimplar på ett snöre. 

Sen är det bara att dekorera burkarna och sen använda som blomkrukor, pennhållare - vad som. Säsongsenligt planterade jag hyacinter i några av burkarna. 

IKEAS blockljus gör sig även bra i en konservburk. 

Jag hade glömt bort hur skönt det var att pyssla. Att lägga all tankekraft åt det kreativa för en stund. 

Jag kallar det inte för att fly, jag kallar det mitt lilla tillfälle att andas. Tack.