Vad är sorg? Inte "bara" en förlust".
Vad är sorg? ....
Sorg för mig är först och främst att försöka anpassa mitt liv. Till att leva med vetskapen att jag fött två barn som jag inte får ha hos mig. Det är väl den sorgen som alla andra även ser. Att mina barn är borta.
Men sorg är så mycket mera.
Sorg är att hela tiden undra hur livet skulle se ut just exakt NU, om det inte blev som det blev.
Sorg är att känna sig ensam. Vilja vara ensam. Men samtidigt ha en panik över att vara ensam.
Sorg är att ibland gråta konstant, och ibland inte kunna gråta alls.
Att ha panikångest, att inte sova om nätterna, att leta efter försvunna ultraljudsbilder om natten. Att ibland ta lugnande för att få sova bort flera timmar.
Att hålla en mask 4 timmar om dagen på jobbet, som gör att jag väl hemma inte räcker till för mig själv. Min sambo, min familj. Mina vänner. Ett dåligt samvete över att jag inte kan ge dom det jag vill ge.
Sorg är att tappa intresse för så många saker, men att hitta många nya intressen. Som kanske stiger mig upp åt huvudet.
Sorg är att ständigt undra varför många låtsas som ingenting. Vilket leder till att det känns som att jag inte passar in. Då för mig är detta inte ingenting, för mig är det här ALLT. Jag passar inte in i en värld där det här inte "finns".
För mig är sorg ångest. Som kryper i kroppen. Mardrömmar.
För mig är sorg rädsla. Att vara säker på att nästa smäll väntar runt hörnet. Någon mer dör, lämnar mig, blir sjuk eller tröttnar på att försöka få kontakt med mig.
För mig är sorg att självvalt isolera mig, men samtidigt fundera över varför jag sitter oftast helt ensam.
För mig är sorg minnesluckor.
För mig är sorg kort stubin.
För mig är sorg att vilja försvinna så fort jag ser en barnvagn på stan. För mig är sorg "en graviditet = att föda ett dött barn".
För mig är sorg att inte ta hand om mig själv alla gånger. Att ibland lukta svett men inte mäkta med att ta en dusch.
För mig är sorg att titta på paradise hotel och undra varför dom gråter när dom är tvungen att åka ur programmet.
Men å andra sidan......
För mig...är sorg att uppskatta helt andra saker. Att få frågan "Hur är det?" Och jag börjar prata på om det fysiska som halsont och jämmer, men att få motfrågan "Men hur är det PÅ RIKTIGT? Bortsett från det fysiska? Jag frågar för att jag kan ta svaret".
För mig är sorgen att se med klara ögon, att se vilka människor som bryr sig, som vill veta. På riktigt. Det är underbart!
För mig är sorg att uppskatta när jag får höra att mina ögon strålar, att någon ser mina framsteg när jag inte ser dom själv.
För mig är sorg något som förändrat hela mitt liv, mina rutiner, mina värderingar - och att jobba för fullt med att förstå och anpassa mig till mitt nya jag.
All kärlek.
Jag är själv i sorg. Har varit i många år. Känner verkligen igen det där - rädslan att nästa ska försvinna. Jag är egentligen så rädd för att älska, men kan heller inte låta bli då jag idag har två barn i livet. Jag älskar dem så jag nästan spricker. Men är samtidigt så rädd. Alla andra som jag älskade för några år sedan försvann från mig. De föesvann allihopa på bara en eftermiddag. Sorgen finns kvar. Men inte på samma sätt. Jag hoppas att du också får känna när sorgen förändras så som den gjorde för mig. Man kan leva igen. Men det tar tid.
SvaraRaderaSamtidigt blir jag så glad av att läsa det du skriver. Om att du VILL få de jobbiga frågorna. Det ville inte jag. Jag kände skam för min sorg. Först idag har jag börjat prata om den. flera år senare. mycket tack vare din blogg faktiskt. Du vågar vara öppen. Då kan nog jag också.
Som utomstående tycker jag att det är svårt att veta. Törs jag fråga nu? Det känns som att det alltid är vid fel tillfälle man har chansen. Vill så gärna fråga och ge en lång kram. Berömma framstegen, som faktiskt syns så bra. Tänk om jag spräcker din fasad för dagen? Så du inte orkar vara stark mer utan bryter ihop när det inte "passar". Det är det som jag som utomstående är rädd för. Det är skönt att se att frågan uppskattas. Kanske min rädsla att förstöra något kan försvinna.
Jag önskar dig all lycka Camilla. Du är en fantastisk människa och jag hoppas att du vet det. Önskar varje dag att jag kunde ge dig lite av min styrka. Eller egentligen bara tröst.