Snön faller utanför vårt fönster. Det borde pirra i magen av glädje.
Men det gör det inte.
Vet inte varför men idag har vart den värsta dagen på länge. Har legat under täcket hela dagen sen jag kom hem från jobbet bortsett från ett pizzeria-besök.
Kommer inte upp. Försöker inte ens leta anledning att kliva upp.
Jag förstår att sorgen finns här, det är okej - den måste jag lära mig leva med..men det som jag inte förstår och inte heller kan lära mig leva med är tvätthögen som växer, disken som luktar illa, räkningarna som inte orkar bli betalda och mina kläder som formar en stor oredig hög i sovrummet då jag ännu inte fått ur alla gravidkläder ur garderoben för att lämna plats åt kläderna jag faktiskt kan använda idag. Vardagliga saker man måste göra för att få vardagen att fungera.
Det jag inte kan lära mig leva med är det faktum att jag känner mig alldeles kall och tom inombords. Jag kan inte lära mig leva med att jag känner mig död i själen.
Jag har märkt att vi lever när vi träffar våra bästa vänner. Då får Micke skratta så det visslar i både näsa och hals när han hämtar andan. Då får jag prata om vardagliga saker samtidigt som vi hinkar kaffe.
Då får jag känna...att jag orkar kämpa ännu ett litet tag till.
Styrkekramar!
SvaraRadera