Jag orkar inte mera. Jag orkar inte ätas upp inifrån. Jag orkar inte kliva upp när det känns tungt. Orkar inte vara stark för min omgivnings skull, eller lägga på mig en mask där jag kämpar hårt för att ingen ska bli orolig. Jag orkar inte försöka finna en mening i allt. Jag varken vågar eller orkar inte längre hoppas på ett lyckligt slut. För när ska vi någonsin bli redo att våga igen? När blir vi redo att uppleva kanske ännu en förlust?
Jag orkar inte längre intala mig själv att vara lugn i att hjärtklappningarna bara är hjärnans sätt att fysiskt få utlopp för paniken. Jag kan bara känna ren och skär panik.
Jag har slut på energi nu. Det finns fan inget kvar.
Jag orkar inte mer.
Jag tänker inte dö, men jag tänker inte heller kliva upp ur sängen. Jag är död inombords medan mitt hjärta slår och kroppen fortsätter andas.
Men det är allt.
För jag orkar inte mera nu.
Usch, vad mi måste gå igenom mycket :'( Jag hittade din blogg för bara en liten tid sen och fast jag förstår att det måste kännas jättehemskt vet jag ju att vi som inte behövt gå igenom något liknande aldrig, aldrig ksn förstå hur tungt det måste vara. Jag önskar att ni ska få ett lyckligt slut och att ni orkar fortsätta att kämpa. Styrkekramar!
SvaraRaderaFina du..försök orka,en dag kommer ni att få ett tredje barn som får stanna med er på jorden.
SvaraRaderaAtt våga öppna sig och skriva ner detta visar verkligen hur stark du är i en sån fruktansvärt orättvis situation. Ladda för att hitta kraften att försöka igen för ni kommer att få ett barn i rätt värld snart. Fortsätt kämpa. Stora kramar
SvaraRaderaVarm cyberkram från mig till dig.
SvaraRadera