Det kommer alltid finnas ett före och ett efter.

"Ofta kommer en klarsyn med sorgen. Allting avtecknar sig 

tydligare och man ser igenom falskhet och jargong. Bara

det genuina och äkta blir giltigt"

ur "När ett litet barn dör".

Som jag hört så många andra berätta - det finns ett före och ett efter det som hänt. Jag kommer aldrig någonsin bli som före, jag kommer för resten av mitt liv vara "Camilla efter".  

Den dagen vi åkte hem från förlossningen och det var tomt på platsen i bilen där Saga-Li skulle ha suttit på sin första bilfärd mot sitt hem med sin familj- så visste jag att ingenting någonsin skulle bli sig likt igen. Jag visste bara inte hur. 

Saga-Li's död skiljde oss från en del människor. Vänner som jag aldrig kunnat tro skulle försvinna försvann, bekanta jag aldrig skulle kunna gissa att dom skulle undvika mig visade sig snabbt byta sida av vägen när vi möttes. 

Till en början blev det ännu en sorg i sorgen, de människor som försvann. Till en början klandrade jag dem inte, utan försökte istället se deras rädsla i att möta min sorg. 

Men sorgen över de vännerna byttes snart ut till en insikt om att de människorna gjorde plats för nya fina relationer i vårt liv, och tankarna om deras rädsla i att möta min sorg blev istället en tanke att det är bland det värsta man kan göra - försvinna och inte höra av sig alls. 

Numer reflekterar jag inte ens över det längre, utan ser bara att Saga-Li's död förde oss samman med nya människor. Vänner som gråter med oss, vänner som skrattar med oss, vänner som fyllde vår frys, hjälpte oss genom vardagen och vänner som försökte förstå. Även nya relationer med människor som delar samma ledsamma historia för oss kom in i vårt liv. Mammor och pappor med ett stort hål i deras hjärtan. Relationer där vi ser på varandra genom tårdimman men även tillåter oss att skratta tillsammans. 

Det finns ett före och ett efter det som hänt.