Har brottats med tanken att Saga-Li ligger där ensam i mörkret istället för hemma i sin mamma och pappas trygga famnar. Men ikväll efter att ha vart där och tänt ljus för henne så insåg jag att hon är långt ifrån ensam. Se så många tända ljus! Se så många saknade människor som ligger där för sin sista vila. Se så många människor som bär på en sorg och saknad och gått och tänt ljus just denna dag.
Hon är inte ensam.
Vi är inte ensam.
Någonstans kanske någon sitter precis som jag i denna stund, hemma i soffan och undrar "varför?".
Trubadur och skratt hörs från restaurangen nedanför. Jag föreställer mig hur dom uppklädda glada människorna skrattar och pratar om livet med en öl i sin hand. Då och då går dom ut och tar en cigarett som färgas av det ljusröda läppglanset. Kanske pratar dom om samhället, väder&vind eller kanske kärleksproblem? Kanske är någon nygift, precis blivit moster eller fått sitt drömjobb. Trubaduren börjar spela en Tomas Ledin- dänga och genast börjar alla skråla med.
Allt det hör jag från min soffa, där jag sitter i mina smutsiga pyjamasbyxor, glor på en avstängd TV och undrar "varför?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar