Jag längtar ut från min soffa till ett socialt liv i den mån jag orkar.. Min kropp måste ha blivit immun mot lergiganen, för jag har börjat kräkas massor igen. Igårkväll tänkte jag att jag skulle ta mig in till Valbo och leta dopkläder till ett dop vi ska på snart.. Men det var inte en njutning att gå i Valbo, stressade ut från varenda butik med rädsla för att kräkas därinne.
Jag hittade en hel del potentiella dopkläder men fick inte med mig nånting hem då jag inte vågade prova, jag vågar inte sätta mig i en situation där det är för svårt och tar för lång tid att springa ut och kräkas. Jag klarade mig från att kräkas i butikerna, kräkorna kom på motorvägen på väg hem istället..
Det känns inte kul att vara såhär negativ..jag får skuldkänslor av att klaga.. Missförstå mig inte, jag är så LYCKLIG över att få bli mamma och det är det finaste och största som hänt i våra i liv! Men oron att något ska vara fel med bebisen och min numer utvecklade fobi för att kräkas offentligt gör att allt känns tungt. Väldigt tungt..vilket ger mig ännu mera skuldkänslor...
Va tråkigt att hör att ditt illamående bara fortsätter :( oj nej, jag kommer ihåg att jag HATADE att gå på offentliga platser för jag var livrädd över att behöva kräkas bland folk, så jag undvek det så mycket jag kunde. Men eftersom jag "sprang" vid sjukhuset och läkare så måste jag ju ibland vara ibland folk. - men mig hjälpte det psykiskt att ha med en spypåse i väskan. Och fastän jag spydde i princip dygnet runt spydde jag aldrig på något olämpligt ställe - så konstigt :)
SvaraRaderaSköt om dig, och jag vet hur det känns, man är överlycklig över barnet man har i magen men det är tungt att må illa. Och läkarna här i Finland tyckte alltid då de hörde hur jag dåligt jag mådde, så sa de alltid att det är ett tecken på att barnet har det bra och tar det näring det behöver från mamman :) kram