Men mamma sa någon gång när jag var ledsen över att jag aldrig slutar kräkas, att jag var tvungen att göra något för att kunna glädjas åt graviditeten. Att kanske köpa bebis-kläder att plocka fram när allt känns som jobbigast. Det har jag nu gjort (men jag kan ändå inte förstå att det BOR.EN.BEBIS.I.MIN.MAGE. ) och det känns väldigt märkligt och konstigt.
Mamma är en pyjamasmysare, det lär ju bebis också bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar